tankar från ett litet ufo
det var lite harry-potter känsla att kliva in i universitets-husets aula. en skola som funnits sen 1477, som utbildat 15 nobelpristagare, med namn som Anders Celsius och Carl von Linné. och nånstans där i mitten 2009, jag.
satt i parken utanför domkyrkan när en söt brud på en gammal cykel dök upp med en likadan karta som jag. det är lättare att vara förvirrad tillsammans. hon frågade vad jag skulle plugga och efter jag berättat svarade hon "vad coolt, så du ska bli författare!"
det är både underligt och fantastiskt hur en främmande människa kan fånga en annan främling på bara 7 ord, när jag ofta och månget desperat försökt hitta en plats bland mängden...(att totalt hängiva sig åt en annorlunda profil är faktiskt ett utmärkt sätt att ge sig själv en anledning till VARFÖR man inte är som alla andra, istället för att tvingas inse att man inte ens vore som alla andra hur mycket man än är harembyxor, gladiatorsandaler och minimalt underhudsfett)
dessutom skriver vanliga människor böcker om tuttar som inte växer, ögon som är blåa som djupaste hav och fruntimmer som luktar av rosor. medan jag vill skriva om människor med hud av mjukost, himlar som andas, hus med hjärtslag...
och...visst behöver man kämpa lite mer, ta lite mer, fälla lite fler tårar...men om jag kunde gå tillbaka några år skulle jag säga till mig själv: sträck på dig! skit i om folk tycker du är konstig som sitter själv i matsalen, utplåna klumpen i magen, strunta i blickar och kommentarer.
för i slutändan, när det regnar ute och man sitter i en tystnad någonstans med en penna och ska låta den berätta en historia så är sanningen ett faktum: ett ufo har mer att berätta än en grå mjukisbyxa från H&M, 199 kr.
